....

Jag är trött, riktigt trött. Den där jävla medicinen gör så att man blir trött. Och jag är ensam. Utan Hannes. Jag tycker inte det är kul. Men ibland måste man, fast vi aldrig är ifrån varandra annars. Men nu när vi väl är det känns det som om det var en hel evighet sen vi träffades sist. I sådana här lägen är det inte kul att vara jag. Jag vill prata med någon. Hm, det finns ingen jag kan ringa heller. Fan vilket värdelöst inlägg det här blev. Nu ska jag se karlsson på taket!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0